Långvarig urladdning
Under långvarig urladdning och försvagning hinner allmänna besvär och sjukdomar dyka upp. Varningssignaler förutom stress kan vara både psykiska och fysiska som trötthet, olustkänslor, depressioner, näringsbrister, sjukdomar eller överreaktioner mot olika saker i vår omgivning som allergier och så vidare. Till och med normal exponering för ljud och ljus kan göra oss illamående. Slutligen kanske vi även överreagerar mot det som normalt bygger upp en frisk vävnad.

Vi tål inte längre det vi behöver därför att våra vävnader har förlorat förmågan att hantera eller känna igen de olika energierna. Kedjorna av olika kemiska reaktioner i och emellan våra vävnader är brutna. Varje länk är beroende av den föregående länken i kedjan för att utvecklas på rätt sätt. Bryts denna länk någonstans uppstår problem som våra vävnader gör allt för att åtgärda men inte alltid klarar av. Vi tål i detta läget inte ens mat eller andra förekomster i vår omgivning som skall finnas där och som vi behöver.

 Är det kanske dags att döpa om vår art till Homo Sapiens Stupidus, den gren som dog ut på egen hand?